Jo jag har en dröm att kunna springa långt och snabbt för att vara mig. Att jag sprang Cross country run 10K på World Police and fire games har gett mig mersmak och jag springer kontinuerligt nu. Jag är dock försiktig när det gäller att springa på asfalt eftersom jag lätt får känningar i knäna (löparknä = stretcha). Adidas har erbjudande nu via deras nyhetsbrev och jag hittade denna jacka där.
Boston marathon jacka
Jag vet att jag aldrig kommer att kunna vinna några förstapris i löpning, det är jag inte tillräckligt snabb för men jag skulle vilja vinna över mig själv. Det betyder för mig att kunna springa Lidingöloppet på silvertid dvs under 2 timmar och 38 minuter vilket betyder att jag behöver snitta milen på 52 minuter. Jag springer knappt en svår terrängmil som den i Hellasgården på 52 minuter…
För att kvalificera sig till Boston marathon 2012 är det 3 timmar och 40 minuter (52min/mil) som gäller och för år 2013 är det 3 timmar och 35 minuter (51min/mil).
Detta känns i stort sätt oöverkommligt men ändå en vision, en dröm som jag skulle vilja satsa mot om tid och energi finns. Jag som inte ens har sprungit ett marathon lopp (asfalt = löparknä) och jag sprang Lidingöloppet 2002 på tiden 3 timmar och 15 minuter och jag skulle ha sprungit 2008 men fick problem med knäna när jag tränade distanser över 20K, då gick ajg upp snabbt i distans och det var nog därför jag fick ont.
Jag vet att jag för att kunna nå min dröm vision så kommer det verkligen krävas svett, blodsmak i munnen under intervallträningen, bra teknik och många timmars kvalitets löpning.
Det är säkert lite så som man brukar säga inom klättringen att man inte ska skylla på längden om det är så att man inte klarar en led. Jo jag tror att mycket går att lösa med teknik och att vara stark för sin vikt men nog har längden en betydelse som kan göra det enklare så att man klättrar energisnålare. Inom löpning är det säkert lika dant, jag kan inte skylla på att jag är ganska kort (1,60) att jag inte kommer ner under 50 minuter och då måste det vara något annat. Jag har provat POSE running nu och jag tror att jag kanske så småningom kommer att kunna få upp farten ytterliggare men när jag pressar mig i dagsläget så vill jag fortfarande springa som vanligt med hälen först och inte med framfoten.
Ja det är bara att satsa, drömma och affirmera!