Jag gick upp i alla fall och satte mig på pendeln, P erbjöd sig att hämta mig i Häggvik. På tåget började jag må illa igen och jag började kallsvettas, ingen höjdare. Ringde P och bad honom hämta mig lnågra stationer tidigare. Sen så körde P in mig på en lucka och där låg jag som i dvala hela förmiddagen. Det gjorde så ont i benen som om jag hade kramp men ändå inte. Runt lunch mådde jag så bra att jag kunde sätta mig på pendeln hem i alla fall och därmed missa eftermiddagens möte.

Hemma lyckades jag klämma i mig en avokado, en alvedon och sen ner i sängen igen. Sen låg jag där i dvala till P ringde igen kl 16. Då fick jag springa ner och handla och fixa lite inför att han skulle skjutsa iväg L till hennes Cheerleading.

Med facit i hand så skulle jag ha stannat hemma från början och aldrig stuckit till jobbet men det är lätt och vara efterklok och när man har pannben så lyssnar i alla fall jag inte så mycket på vad kroppen säger.