Igår fick jag räddningsledardelegation för Södertörns brandförsvarsförbund och för Brandkåren Attunda. Ni kanske inte tycker att det är en så stor grej för de flesta andra räddningstjänster delegerar ut ett räddningsledaransvar till samtliga befäl som skulle kunna leda en enskild enhet vid en olycka men inte vi som ingår i Räddningsregion Stockholms län. Där har bara den som sitter inne som operativ chef en räddningsledardelegation. Och för er som undrar hur sjutton de som är ute kan jobba utan denna delegation så kan jag säga att det är inte är någon skillnad och att man jobbar i stort sätt som vanligt men det handlar om att förtydliga ansvar och kommunikationen. Det vill säga att den som är inne har det högsta ansvaret för det som händer på en olycksplats och att det krävs en dialog mellan den som sitter inne och de som är ute.’
För mig har det här varit mitt långsiktiga mål sen jag sökte in till brandingenjör 1998 och vägen har kantats av militärtjänstgöring som kompanibefäl på sjukvårdstropp, friluftsutbildning med teambuilding och att ta med sig personer ut i naturen samt så klart brandingenjörsutbildningen.
För att bli operativ chef hos oss krävs det först att du åker i ledningsnivå 2, yttre befäl kallar vi det (några kallar det insatsledare) dvs att du vid en olycksplats agerar som skadeplatschef och samordnar flera enheter med brandbilar.Denna ledningsnivå är det vanligtvis de som har gått ”den långa vägen” som åker på dvs brandmästare. Jag har hört både ett och annat om att jag som ingenjör åker på denna nivå… ”Hur sjutton kan en ingenjör utan någon erfarenhet kunna hantera denna uppgift?”. På den frågan säger jag såklart att självklart kan man inte som ingenjör utan 10 års erfarenhet som brandman kunna allting, men det handlar fortfarande om samarbete och kommunikation. Antagligen så tar en introduktion till yttre befäl kortare tid för en person som redan har åkt på ledningsnivå 1 men jag har uppfattningen att det är bra att blanda oss ingenjörer med brandmästare för att lära av varandra och när det fungerar bra så kan jag säga att det är så mycket win-win så att det sjunger om det. ( Jag tycker likväl att det är fel att bara stoppa in brandingenjörer som att bara stoppa in brandmästare)
Därefter så får du introduktion och åka på ledningsnivå 3, yttre chef (många räddningstjänster kallar det vakthavande brandingenjör för det är bara brandingenjörer) utifrån hur din övriga tjänst ser ut. Därefter fasas man långsamt in i att kunna hantera ledningsnivå 4, operativ chefens frågor. Dvs jag har under en längre tid haft ganska många telefoner att hålla reda på.
Nu när jag har fått min delegation så får jag en kombinerad tjänstgöring som yttre chef och operativ chef vilket känns jätte bra och jag tror att rollen som operativ chef kommer att passa mig bäst. Även om jag inte är helt varm i kläderna än med så mycket erfarenhet men jag är riktigt bra på att vara spindeln i nätet, tänka analytiskt och strategiskt.
Igår var jag även på ett seminarie om regional samverkan. Vi fick redogörelse från Norge om deras arbete och utredning efter Utöya och bomben på regeringskansliet samt en hjärtskärande redogörelse av ”Stöttegruppens” arbete. Därefter en liten paneldebatt om hur det förhåller sig här i Stockholm och om hur vi skulle kunna hantera en liknande ”hemska tanke” situation. Under denna pandeldebatt myntade en av norrmännen ett nytt uttryck ”Karriärdräpande…” dvs att det är inte tillåtet att göra fel och att rädslan för att göra fel kan leda till att man inte trycker på den stora feta röda katastrof knappen som gör att så mycket mer resurser blir tillgängliga men att det kommer att kosta ekonomiskt väldigt mycket för att skulle man trycka på knappen och det skulle kosta ”mycket” utan att det skulle ha behövts så skulle det inte vara särskilt bra för karriären
Här sitter dom i paneldebatten, Länsstyrelsen, Polisen, Landstinget, Stockholm stad, Stockholms trafiken, räddningstjänsten och MSB.
Beklämmande att det bara är en kvinna som ingår i en paneldebatt beträffande samverkan vid katastrofer. Kommer jag att få se fler kvinnliga ledare under min livstid inom detta område, ja det tror jag nog men inte så många… men det kommer att gå långsamt och jag tror jag vet varför men det är inget jag kommer att skriva om här.
”Terror ska mötas med öppenhet och demokrati!” Jag är fylld av beundran och empati Norge.
Ja jag vallar skidorna på barbänken. Jag har ett perfekt set från ”skigo” för att sätta fast skidorna. Sen så använder jag ett litet resestrykjärn för att värma in glidvallan. Igår gjorde jag det sent på kvällen efter att gårdagens alla aktiviteter avslutats däribland löpning, blocketaffär åt pappa, mys med familjen.
Belagen började bli torra och jag hade dåligt glid i fredags då det var dax.
Idag har jag varit själv med min bonustjej. Skjutsat henne till hennes träning och där klämde jag själv in 15 km längdskidor i ågesta. Självklart gick jag ju också en morgonpromenad med Dimma innan allt detta.
Mina vallasaker…
Den här backen hoppade jag för att snabba på skidåkningen.
Sen hem fixa lunch och så ut med D igen. Vi gick till hennes godisaffär och köpte lite söndagsgodis. Därefter åkte L och jag till Kista galleria för lite shopping och 5D bio (nej det var inte så värt pengarna…)
Nu sitter jag på centralen och väntar på min bonusgrabb som varit hos son farmor och farfar medans tjejen är hemma själv. Tur att man inte har mindre barn.
Nu har vi varit i Tyresta nationalpark två dagar i rad. Igår lördag var det kallare än minus tio och vi gick runt Bylsjön och riktigt njöt av det kalla vädret som bet i kinderna. Det var mycket folk där och jag förundras över dom som man möter som bara ser ut att ha jeans på sig när det är så kallt.
Vi såg att det fanns skidspår både på ängarna (2,7 km) och mot Bylsjön och Årsjön.
Det är så fantastiskt vacker när det är kallt och solen skiner.
Eftersom det var så fint väder i lördags och det kommer inte så många sånna här fantastiska dagar så åkte vi därför ut till Tyresta igen fast denna gång med skidor.
Vi var i stort sett ensamma på Årsjön, såg några andra men det var knappast trångt, inga personer som stressade för att ta sig för bi eller några personer som vi skulle behöva köra om.
Jag kan känna en liten stress av att inte ha tokåkt idag med vasaloppsträning men det här var verkligen ladda batterierna dagar som är som mumma för själen och vad gör det egentligen att vi inte har hunnit slipa trappan i helgen, den finns ju kvar att göra en regnig grå dag.
Igår körde jag mitt första intervallpass på längdskidor, 5 minuters intervaller med 1 minut vila i mellan. Jag hade 183 i medelpuss och 200 i maxpuls. Blodsmak… Det kanske inte gick så fort eftersom jag var tvungen att köra om en hel del och jag kan inte skata så det är inte helt lätt att köra om personer som man i stort sätt bara åker snabbare när man åker i spåret och de verkar inte så jätte sugna på att släppa förbi en på utsidan. Men jag fick ta i ordentligt.
Glömde även min träningsjacka, kom på det när jag gått utanför dörren hemma men tänkte att det är ju inte så kallt ute, tjii fick jag när det var -11 grader i Ågesta. Jag hittade len balaklava i bilen som jag tog som en förstärkt halsduk men det var kallt, riktigt kallt.
Det var riktigt skönt att komma hem efteråt och det tog faktiskt ett ta innan jag blev varm igen…
Det har varit fullt upp senaste veckan. Mina bonusar kom hem från sin julresa och jag hämtade dom på arlanda med sin andra familj. Vi brukar faktiskt göra det när de har varit ute och rest och tvärtom. Sen firade vi en liten julafton dagen efter. Både P och jag var tvungna och jobba och när vi kom hem hade de små fixat så fint. Tänt ljus och hängt upp en ritat julgran på en innerdörr. Jag blir alldeles varm i hjärtat och blev så glad!
Jag fick en Starbucks t-shirt, en hårklämma m.m. P fick en Gangnam t-shirt m.m.
Dimma fick ett jätte fint halsband.
I helgen jobbade jag lördag dygn. Helger brukarna vara dagar som jag får mycket gjort på och jag han med en hel del plus ett träningspass. När jag nästan var klar och precis innan jag skulle äta fick vi larm om brand i en skola i Södertälje. Det gick bra men var lite svettigt ett tag. Jag kan dock konstatera att allt kommer med på bild eller film
Lite trött men ändå fräsch i kroppen blev det i alla fall längdskidåkning i Ågesta på söndag förmiddag. 24 kilometer blev det, riktigt härligt trots att alla skidåkare i Stockholm verkade vara där. Solen sken och gjorde att det blev en ring runt solen, små små snöflingor dansade i luften som glitter. Helt fantastiskt helt enkelt.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna för tidiga känsla av vår…. Idag på lunchpromenaden med Dimma så var det vårsolsvarmt, snösmältning och grönt uppstickande gräs. Vintern har verkligen fått ett bakslag och med mindre än 8 veckor kvar till öppet spår känns det obra…
Dimma är lycklig om tassarna…
Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dessa skor!
Idag har varit en riktig aktiv dag där vi just nu slöar i soffan efter att ha åkt skidor. P och jag har åkt skidor i fyra timmar ner för backarna i Hundfjället.
Soligt och kallt.
Efter en snabb sen lunch tänkte jag prova skidspåren som är i närheten av stugan innan det blev mörkt.
Jag träffade en skidåkare som precis var klar som tipsade mig om en slinga på 3,3 km. Jag hade ungefär en timme på mig innan solen gick ner så tre varv skulle bli lagom.
I vanliga fall brukar jag vara glad för alla gånger jag åker utan att trilla. Idag är jag glad för alla gånger som jag trillade. För det betyder att jag vågade stå på i nerförsbackarna. Det sett ju så himla lätt ut att tampa runt med skidorna i en skarp sväng…. Men det är så jul och märka hur jag hela tiden blir bättre. Jag märkte tom hur jag blev bättre för varje mil när jag åkte öppet spår för två år sedan, min första längdskidsäsong. Fötts året blev det inte så mycket skidor men i år är jag bara då taggad!
Att uppdatera bloggen hör inte alltid till det mest prioriterade. Nu innan jul har det varit mycket och tid över har gott till mina bonusar (som är med sin mamma hela jullovet), jobb med brandbefälsföreningen och skidåkning.
L har haft cheerleading uppvisning där mina svärföräldrar kom på besök. Sen så har jag utmanat de små (som inte är så små längre) p deras nya wii spel ”Just dance” (har tjuv tränat nu när vi inte har dom). Jag slog dom i första försöket i att dansa Gagnam style
A är så kreativ och smart. Här syr han med lite hjälp av mig en kudde av hans utslitna favvohoudini.
Jag tog med honom på jobbet i början av december när jag gjorde tillsyn på Jästbolaget. Det är där de tillverkar de små gula fyrkantiga jästförpackningarna. Han fick ledigt för skolan. Riktigt kull!
Sen så har jag jobbat nu i jul. Julafton dag och juldagen natt. Jag hade tur och slapp åka på några allvarliga larm. Skönt!
Vi hade det mysigt och gjorde julmat som en kollega handlat fredagen innan.
Nu är jag på min julledighet. Vi lämnade regnet och slasket i Stockholm och åkte norrut. Efter Gävle kom solen fram och vi åkte i gnistrande vacker vinter hela vägen.
På eftermiddagspromenaden kom månen fram och jag tror att det är första gången jag lyckats fotografera den. Vilken bild!
Sen så provade vi spåret. 11 km blev det i -15 till -18. Kallt om benen var det i alla fall men så härligt!
Efter att ha jobbat järnet på dagarna samt haft hand om mina bonusar själv på kvällarna så kunde jag äntligen åka skidor i lördags.
Har haft lite sömnbrist sen jobbnatten i onsdags så jag sov till halv nio. Sen var det direkt ut med Dimma så hon fick promenad och möter P som kommer hem från nattjobbet. Bonustjejer skulle på träff med sin träningsgrupp där hon ville bjuda på hemgjorda macarons. Så vi hade under fredagkvällen bakad macarons kakorna och skulle under lördag förmiddag fixa smördegen innan hon skulle iväg halv ett.
Det skrek i hela mig av längtan att få komma ut i snön så jag kollade med P om det funkade att jag stack iväg en sväng vilket det gjorde.
Jag tog tunnelbanan till Björkhagen där jag passade på och vallade skidorna med fäste i vagnen.
Framme i Björkhagen fanns det skidspår direkt utanför som ledde bort till elljusspåren.
Spåren var helt Ok och snön gnistrande.
Jag han med två varv innan jag var tvungen att bege mig hemåt för att fixa färdigt macaronsen. Efter lunch och lite fix begav vi oss andra iväg till Hellasgården. Eftersom det inte går att åka längd i spåren här i Stockholm med hund så hade jag inte med längdskidorna men snowracern var med och de andra åkte i backen under tiden jag promenerade med Dimma.
Sugen på ett dopp? Det blev jag i alla fall. Bra för energierna i kroppen har jag hört
Som avslutningen på lördagkvällen åkte jag och två tjejkompisar ut till Ågesta för två varv på 6 kilometer slingan. Det kan inte bli en bättre lördagkväll för mig.
Ser ni rimfrosten i håret. Här kommer det bli många varv i vinter… förhoppningsvis…!
Just nu sitter jag i doften av nybakat bröd, mina bonusar ligger förhoppningsvis och sover sin skönhetssömn och jag har precis kommit in efter att ha rastat Dimma för sista gången idag. Jag har riktigt njutit av den här kvällen. Min man har har påbörjat matlagning när jag kommer hem från jobbet 45 minuter senare än planerat. Min bonusgrabb vill spela blåspingis som vi hade så roligt åt senast (blåsa pingisbollen mellan sig över köksbordet) vi skrattar igen så vi kiknar så min lilla bonustjej med kompis kommer ner och vill också vara med vilket så klart skapar lite dispyt. Sen mat där jag får göra såsen som tydligen är den godaste som finns (tack pappa).
Efter maten ska vi prova chokladfontänen som A har fått efter att ha sålt jultidningar (gissa vem som var den bästa kunden…) jag gör mitt bästa för att begränsa intaget (allt eller inget men nu blev det lite) Så medans småttingarna åt choklad så började jag baka deras favorit bröd vilket de bad mig om igår att jag skulle göra idag.
Sen så var P tvungen att åka iväg till jobbet för en övning med jobbet så då satt jag och lyssnade på youtube klipp från gamla tider medans A såg på Uppfinnarna någonting och L gjorde engelska läxa. Sen hoppade de snällt i säng (nej det är inte alltid så) och L läste sin skolbok som hon läste klart. Går upp på övervåninge och finner att det har snöat på A:s legostad. Han är verkligen kreativ!
Stoppade om dom, sen ut med Dimma och nu här. Känner mig så nöjd och tillfreds och skjuter åt sidan det som har tyngt ner mig de senaste veckorna och glömmer det för en stund.
Och hur kan man vara annat en lycklig när man har en hund?
