Nu hörs det väldigt dåligt här… I augusti så skulle jag ut och springa ett riktigt njutar långpass mellan Alby friluftsgård till Tyresta By på Sörmlandsleden. Tio minuter in snubblar jag och stukar foton å det grövsta och blodet rinner längs knäna. Jag får hjälp av en person som kommer efter mig på leden där jag sitter och hukar av illamående och kallsvettningar (får alltid det när jag slår i knäna av någon anledning). Han hjälper mig upp och jag stapplar tillbaka till bussen, det går precis en när jag kommer fram och får vänta. Väl på bussen försöker jag placera foten i högläge. Alla i bussen tittar på mig, jag linkar av vid Gullmarsplan och tar tunnelbanan, där fick jag för första gången frågan om jag behövde hjälp och då började tårarna vara nära.
Kommer hem och lägger mig på sängen och stortjuter, jag ska ju springa på World Police and fire games om tre veckor…. I alla fall så fick jag vila mig i form, cyklade och fick behandling av en kollega på jobbet m.m. Läs mer här hur det gick.
I alla fall så har jag väntat på att foten ska bli helt återställd men det har liksom inte hänt, det har blivit bättre och bättre men inte helt bra. Sen förra söndagen så halkade jag och satte mig hårt på rumpan, boom och det kändes inte bra i svanskotan. Att L skulle köra ett träningspass med benböj var inte direkt bra men springa har jag i alla fall fortfarande kunnat göra. Men jag tänkte i alla fall, hmm jag kanske borde kolla upp det hela se om jag behöver röntga foten och svanskotan. Fick tid på vårdcentralen och fick träffa doktor. Hon kollade lite snabbt och sa: Du behöver äta voltaren, jag skriver ut recept till dig och du får inte springa på 2 månader… WHAT?! Nu hördes det väldigt dåligt. L som var med mig hade mycket roligt åt mig. Jag sa: Måste jag äta Voltaren? och fick svaret tillbaka att för att minska inflammationen bla bla bla. Men jag kan ju springa och det gör inte jätte ont längre. Så jag kom undan Voltaren kur…
Nu funderar jag på om jag ska löpträna eller inte, hur skulle jag kunna låta bli? Jag måste träna löpning, jag kan inte prioritera cykla eller gym när jag samtidigt har en liten hund som behöver rastning. Dvs det blir svårt att prioritera både cykling och hundrastning. Inte bra
Ja i alla fall sitter jag nu och laddar för kvällen fartlek som P har lovat att följa med på efter kl 21:15…
Var rädd om knän och fötter Nina! Det är riktigt RIKTIGT svårt att komma igen om man fuckar upp dem ordentligt. Jag tycker att du ska lufta dina tankar med Malin för att få ett kunnigt svar men jag tycker INTE att du ska vara “duktig” eller “bita ihop”. Det viktiga är din långsiktiga hälsa, inte en viss tävling eller liknande.
Sen måste jag säga att jag blir riktigt upprörd över att så få människor sträckte ut en hand åt dig när du gjort dig illa. -bedrövligt!
*kram*