Jämställdhet för mig är att kvinnor och män, flickor och pojkar har lika förutsättningar, t.ex. lika förutsättningar att bli brandman och lika förutsättningar att trivas på sin arbetsplats.
Inom räddningstjänsten innebär lika förutsättningar för mig att kvinnor och män ska anställas på lika villkor. Något annat är varken rätt för kvinnorna eller för männen. För mig finns det dock flera olika förbättringsområden beträffande kvinnornas plats inom räddningstjänsten. Saker som så klart inte är en så stor grej för en del men som kan ta stora proportioner för andra.
Jag har själv fått höra flera gånger att för att en tjej ska bli accepterad inom räddningstjänsten så behöver hon vara dubbelt så duktig som männen. Detta stämmer nog för att som tjej så kan jag räkna med att jag hela tiden blir bedömd (vilket så klart alla blir) men som tjej glöms det inte bort och garanterat ”alla” kommer att få reda på det. Så jag kanske inte behöver vara dubbelt så duktig som tjej jag kanske helt enkelt inte får göra fel.
Som tjej kan det även vara svårt att veta vad det beror på om bemötandet inte är särskilt trevligt. I mitt fall undrar jag om det är för att jag är tjej, för att jag är kort, för att jag är brandingenjör, för att jag är ung, för att jag inte har lika lång erfarenhet osv. Jag vet flera kvinnliga befäl som tilldelat ett annat befäl en uppgift som den personen inte har utfört, är det för att det är en kvinna som ger denna order? På min räddningstjänst har jag enbart fått ett trevligt bemötande av andra befäl och jag har alltid känt mig välkommen och accepterad. Sen så finns det självklart alltid personer som jag funderar lite över bemötandet.
Ett exempel på bemötande kan vara ett sexskämt. För mig är det stor skillnad på att höra ett sexskämt som en person i en del av en grupp eller för att någon säger ett sexskämt för att se hur jag reagerar.
Som brandmanna tjej kan det även bli ganska ensamt i längden. Ett exempel som jag har hört är hur en tjej efter en insats sitter själv i bastun och ljuset i omklädningsrummet släcks automatiskt så att hon känner hur ensam hon är. För mig så skulle det inte vara några konstigheter att dela bastu om det sker med respekt från alla parter. Men jag skulle i alla fall inte gå och knacka på herrarnas bastu för att få vara med i samtalen efter en insats om jag inte blev inbjuden.
Eller att det kanske överhuvudtaget inte finns ett kvinnligt omklädningsrum (på en brandstation som är yngre än 10 år) men utifall att det skulle anställas en kvinna så kan hon använda luckan (enda luckan med toa o dusch) längst bort i korridoren som omklädningsrum så att hon från sitt omklädningsrum får 20 sekunder längre anspäningstid. Nej det kanske inte är helt optimalt.
Och JA jag tror att de tjejer som är passionerat intresserade av att jobba inom räddningstjänsten stannar trots nackdelarna. Jag beundrar dessa kvinnor mycket!
De har haft ett mål trots att samhällets norm är att brandmän är svenska vita män vilket årets julkampanj är ett bevis på.
Jag tänkte själv inte på det när jag såg den första gången men fick en kommentar när jag delade länken vidare. I sig för julkampanjens syfte, som jag tycker är bra så spelar det ingen roll. Det är snarare när jag som tjej träffar små pojkar och flickor och ibland vuxna och får den förvånande frågan: Va är du brandman? (Nu är jag ju inte brandman men en del tror det).
Det är då i mina ögon kvinnor inte längre har lika förutsättningar att bli brandmän som män har eftersom de sedan de var små av samhället har lärt sig att det bara är för män. Självklart så har vi alla individuella förutsättningar psykiskt och fysiskt i övrigt. Jag tror dock att fler tjejer hade valt att bli bandmän om de hade trott att de hade förutsättningar att bli det.
Jag tror inte att det är möjligt att nå MSBs mål om att 40% av de som nyanställs inom räddningstjänten år 2014 ska vara kvinnor utan att landets räddningstjänster ska behöva göra specialinsatser för att rekrytera kvinnor vilket kan slå helt fel.
Jag tror på att göra brandmannayrket till ett attraktivt yrke för både kvinnor och män så att intresset bland kvinnor ökar och att det bibehålls hos männen. Jag tror på att profilera en bild av räddningstjänsten som vi önskar att den såg ut. Det hade räckt med en kvinna i årets julkampanj och eftersom jag ändå håller på och skriver detta självklart en person med utomnordisk bakgrund med också. Jag tror på en långsiktig ökning, en positiv attityd och att alla inom räddningstjänsten såg fram emot flera kvinnor.