Cykling i stället för löpning

Doktorn ringde i morse och sa att det inte fanns några synliga skador på röntgen bilderna. Skönt men skapar också en osäkerhet varför jag har så ont. Kan det vara att jag ökat löpmängden så mycket trots att foten inte är stabil. Kan det vara att jag försöker springa med framfot i sättning eller vad kan det vara, hmmm. Jag gillar inte att ha ont och inte veta vad jag ska göra. En god vän skrev i ett meddelande till mig att det är bättre att jag ska kunna springa 5-10 km resten av mitt liv en att springa marathon. Ja självklart är det så men det gör ont i mig att ge upp. Detta år skulle ju bli mitt stora träningsår med mitt första marathon som till på köpet passerar min arbetsplats på Sollentuna brandstation och en tilltänkt rekordtid på Lidingöloppet samt ett välgörenhets marathon på sköna Roslagsleden.

Doktorn sa till mig att jag nog inte skulle springa innan vi har uträtt mitt onda, hmmmm…. Idag tog jag i alla fall ner cykeln från balkongen utan hjälp eftersom P och bonusarna gått till badhuset. Lämnade några fina bomärken i trappan (tur att vi inte har fixat där än) pumpade luft i däcken, oljade kedjan och kollade växlarna. Min fina, fina efterlängtade mountainbike men det är inte så lätt att cykla tillsammans med hund i koppel i ena handen och inte speciellt fort så att jag får upp någon hastighet. En hund ska som max trava när den ska springa långt och gränsen för Dimma går vid 10 km/h vilket inte är så snabbt på cykel men iväg kom vi i alla fall <3.

image

Jag täntke att vi skulle cykla runt Årstaviken och vid Årstabron syntes denna vackra solnedgång. Härligt!

image

Värdens bästa Dimma! <3

Det här inlägget postades i Förhållande och bonusbarn, Friluftsliv, träning och motion och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *