Mitt start nr springer strax iväg.

Det är med ett litet stygn i hjärtat som jag sitter på station och ser alla glada löpare som snart ska springa iväg…
Det här var “The marathon” för mig och jag hängde på låset för att få tag på de biljetterna som släpptes lite senare. Jag har sagt att jag aldrig ska springa ett marathon på asfalt för knänas skull men det här loppet var för upplevelsens skull. Den passerar även förbi min arbetsplats. Nu har jag ont i halsen och är för sjuk för att springa men för frisk för att det ska kännas särskilt roligt. Jag tror att det skulle vara dumt för mig att starta men åhh vad jag önskar att jag skulle springa nu.