I morse vaknade jag på jobbet och kom ihåg att jag drömt att jag råkade få med mig personsökaren hem vilket inte upptäcktes förrän jag var hemma, hur det löste sig kommer jag inte ihåg men jan kan undra vad det betyder. Det var minus 17 grader i Väsby men hemma stod det minus 10 på termometern. Jag funderade på om jag verkligen skulle sticka ut och springa ett långpass i kylan så jag tänkte att jag börjar i alla fall med 9 km men möjlighet att fortsätta 6 km till. Jag fick med mig P ut i kylan. Jag hade tre lager om benen, fyra om rumpan och fyra på överkroppen och det fungerade bra, blev knappt kall om rumpan. Blev lite orolig att jag nästan var för varmt klädd eftersom jag började svettas men det fungerade bra. Det var inte heller speciellt kallt att andas vilket jag hade trott så efter att P och jag sprungit längs Årstaviken till Hornstull och tillbaka på södra sidan så fortsatte jag och Dimma mot Hammarby sjöstad där P vände hemåt till de små som var själva. Vi lunkade på Dimma och jag, det kändes i vaderna och jag varierade fotsteget med att sätta i framfoten först eller hälen först.
Sen träffade vi en kompis till Dimma och kanske en släkting, en annan portugisisk vattenhund som var 10 år och kom ifrån Värmland, vilken kennel kom han inte ihåg. Betedde sig precis som Dimma och jag kan inte vara mer nöjd av valet av hundras som jag en gång gjorde, finare, gladare, roligare, klokare, busigare hund finns inte <3 De sista 2 km kom solen fram och snön gnistrade och det var helt fantastiskt, helt underbart, mmmmmm.

Väl hemma, en snabb dusch och en snabb lunch för att sen åka till Skansen. Det är så kul att A vill åka dit för jag tycker också att det är kul att gå runt bland huset och de gamla butikerna. Det är inteheller helt fel att avsluta vistelsen där på Cafe Petissan. Hemma igen, ut med Dimma, sen iväg till Yogashala för en och en halvtimmes yoga, så behövligt för mina stela ben. Nu hemma och tar igen mig en stund innan sista kvällspromenaden med Dimma för att sen hoppas på en tidigt sömn då jag i morgon går upp 5:30 för att hinna till Upplands Väsby till strax innan sju.

Åh vad spännande. Vasaloppet har alltid varit kul att titta på. Jag gillar starten och början när alla ska ta sig upp för första backen. Sen så är det kul att följa tätstriden och hoppas Northug hänger med men han får dock inte vinna. Ni kan läsa mer i artikeln som DN hade i dag.

Så här glad var jag när jag var i mål för två år sedan och jag ska definitivt åka igen!

Det bästa jag vet är lakrits och idag passerade jag lakritsroten kunde inte låta bli att stanna till. Det är mycket sällan jag unnar mig något och vad är bättre än det här?
I morse fick jag också en glad överraskning när jag kom till jobbet. Ett postit lapp där det stod God morgon och en tub lakritsal. Kunde härleda det till en kollega som jag tycker mycket bra om och som också gillar lakrits . Hittade en sak till honom på lakritsroten men det får vänta lite tills han får den…

Vaknar av att solen skiner in genom sovrumsfönstret. Funderar på varför P inte hunnit komma hem än efter sitt dygnspass om klockan är så mycket. Men klockan är strax efter nio och jag har fått sova ut. Skönt det är jag inte bortskämd med. Ringer till P och kollar vart han är, centralbron. Skyndar mig upp och ut med D så att det är klart när husse kommer hem. Hinner runt husknuten och ser sen att P kommer. Tänker gömma mig och hoppa fram och ropar till D att hon ska komma. Hon avslöjar oss dock genom att springa fram i stället som om hon visste om att husse kom. Vi låter D rasta färdigt, lämnar in henne och äter frukost ute på ett fik. En sån här dag ska vi inte slösa bort.
Snabbt iväg ut i skogen, till paradiset bär det av. Vårt nya guldställe.

Vi går en av rundslingorna och följer dvs sörmlandsleden. Snön är lagom djup o h solen skiner. Helt fantastiskt.

Många fina rastplatser finns det

Helt underbart!

Sen så har jag idag äntligen köpt mig en råsaftcentrifug.har provat både morotsjuice och apelsinjuice. Nu återstår bara problemet vart den ska förvaras någonstans…

I förra veckan träffade jag en god vän- Vi pratade om lite ditt och datt och sen så pratade vi om hur viktigt det är att tänka postivt. Vi skojjade med varandra min kompis sa; kom på tre postiva saker som hänt under dagen. Hmm tänkte jag, inte helt lätt utan att reflektera lite och inte helt lätt när jag inte tänkt den tanken under dagen att spara de positiva ögonblicken i tanken.

Idag var min första positva tanke, Åhhh vad mycket snö det är i Sollentuna, vad härligt! Tills jag kom på att jag bara hade lågskor på mig och skulle ut och gå morgon promenaden med Dimma i ankelhög snö, haha det gick det med..
När jag var ute och gick med Dimma så mötte vi en annan hundägare med en Lagotto. När vi gick vidare blev jag önskad en trevlig dag, jag önskade självklart det samma. T’änk vad en enkel mening kan förgylla dagen.

Väl på jobbet hjälpte jag att fixa ett dokument som transformerats från Microsoft Word till Open Offce. Ni som har gjort det någon gång vet hur det kan se ut och det är inte alltid så lätt att fixa till men jag fixade det åt dom som den sanna dataexperten som jag är, haha.

Kvällen avslutades nu med lite yoga på Yogashala, Gotlandsgatan. Det sista avslutande händelsen är när man ligger på rygg, yogaläraren går runt och trycker ner axlarna, denna stund är skön att man känner en tacksamhet av hon gjorde detta och denna lilla stung skänker ett sånt lugn till sinnet att man skulle vilja ligga kvar där länge länge.

Vad har du varit med om för positiva saker idag eller igår?

Jag som har sagt att jag aldrig kommer att springa marathon (eftersomd et oftast är på asfalt) har inte bara anmält mig till Stockholms jubileums marathon utan även nu köpt träningsprogrammet som www.marathon.se tillhandahållet allt för att jag ska få en så bra uppladdnings som möjligt så att mina knän kommer att hålla. Jag valde 4 timmars programmet med ett grundprogram som löper under 26 veckor med 92 pass, 1080 km och i genomsnitt 42km/vecka. För att klara 4 timmar på ett marathon behöver man snitta på ungefär 50 minuter milen i vanliga fall och hålla en hastighet om 5,40 minuter per km under själva loppet.

Innan löpträningen fixade vi lite inför bröllopet, vi har en jätte rolig ide som vi var och tittade på, kul! Nu har vi avnjutit en varsin jordgubb/blåbär/frö/ yougurt smothie och kopplar av, ganska härligt faktiskt

Hur sugen är man att sticka ut och springa kl halv fem en söndag eftermiddag, jag var inte jätte sugen men nu har jag inget halsont att skylla på så nu är det dax att dra igång med marathon träning.

Det är konstigt hur fräsch kroppen ändå kändes efter att ha sovit på hårt underlag och knappt fått en blund i ögonen. När jag sprungit mycket än period så känns det som att det inte finns lika mycket energi i kroppen men nu kändes den pigg. Däremot den lilla Dimman hon var inte sugen på att sticka ut och springa. Hon hade nog inte heller sovit så bra, vi tvingade på henne sin sovfleece och sen så fick hon ligga vid våra fötter. Eftersom de tre gubbarna som kom sent oxå sov i vindskyddet och att de gick in när L och jag gick ut så kom de ut igen i två omgångar och förde en himla massa oväsen. Märktes att det inte var några vana friluftsare. Så Dimma i alla fall hon höll vakt och på morgonen när vi väl steg upp så var det super rejs. Så hon var nog lite trött när jag tvingade ut henne på löprunda.

Vi började med att springa nerför backen mot Eriksdal men svängde av mot Norra Hammarbyhamnen och fortsatte den vägen runt. Vägen var isig men det fungerade bra. Sprang med POSE- running stilen och det fungerade bra hela varvet runt. En person sprang om mig ungefär vid fotografiska sen så höll jag kontakt med honom hela tiden tills jag sprang om honom när jag passerade Riddarholmen. Längs med Södermälarstrand kändes fortfarande brandlukten efter restaurangbåten som brann i fredags.

Hela tiden tänkte jag Lätt, lätt, lätt som ett mantra, lätta steg och hela tiden hade jag ett motdrag av en trött liten Dimma. Det är så skönt att springa långt och jag tänker på mängdträning och att det är nog det som kommer att behövas inför marathonloppet, jag måste börja komma upp i långa distanser innan, det känns dock inte så upplyftande att ha hunden med sig när man får dra henne runt.

Lunsentorpet denna gång blev en höjdare på ett vis och lite tråkigare på ett annat vis. Det var inte bara jag som sov dåligt. P sov inte heller så bra när de andra boende i stugan höll låda till kl 2. På morgonen när han steg upp ser han att ljsen har stått och brunnit själva hela natten och fotogenlampan har brunnit ut så att veken till sist brunnit och sotat ner glaset, mmm inte så snyggt…

Det som var det stora positiva är A och L:s glädje av att bege sig dit och att den 3 km långa vandringen skuttas fram. L fick försöka göra upp eld själv med hjälp av mig som gjorde små stickor vilket hon klarade galant.

På vägen hem sa både A och L att de ville gå en längre väg till torpet nästa gång. Nästa gång vill vi nog gå vid ett tillfälle då det är mindre sannolikhet att det är andra där så att det blir mer njutning.

I helgen var det dags för det årliga vinteräventyret till Lunsentorpet. Jag fann denna oas under tiden som jag bodde i Uppsala. Uppsala liknar Lund i fler bemärkelser än att det är en student stad och det är just att det inte finns så många platser i närheten till stadskärnan där det finns skog (i Lund 20 km utanför i Skryllegården, gissa om jag var besviken) I alla fall denna lilla stuga som tas om hand av Upplandsstifelsen.

Det är en öppen raststuga med en köksdel och en sovdel. I sovdelen finns det tre vångsingssängar och en kamin. Förra året när vi var där höll jag elden vid liv hela natten. Inget tack fick jag för det för P tyckte att det blev för tok för varmt.

Den här packade vi under förmiddagen och gav oss iväg i anslutning till lunch. De senaste gångerna vi har varit där så har det varit andra där och eftersom vi kommer ganska sent så tog vi med liggunderlag.
Jag är inte den som förespråkar lunchstop på McD men jag är beredd att göra undantag, nu stannade vi där för en snabb lunch och sen vidare.

Packning del 1

Packning del 2

När vi ska ut så här får A och L välja precis vad de vill ha med sig och förvånadsvärt så valde Lina en Kitty tidning framför godis, sån tur att hon har en så snäll pappa som köper en likadan godispåse som A till sig själv.

På väg till bilen

3 km vandringen börjar

Framme vid Lunsentorpet

Kvällsmys med pannlampor och stearinljus

Eftersom det redan var 8 personer i stugan och senare på kvällen så kom det tre till så löste jag det hela med att tigga en sängplats till P och A medan jag erbjöd mig att sova i vindskyddet. L ville haka på så vi gick ut vid tio tiden, satte ihop våra sovsäckar. Min på -17 grader och henner på +5 grader. Fungerade hur bra som helst.

Men jag kan villigt erkänna att jag inte sov så bra. Jag börjar nog att bli för gammal att bara ligga på vanligt liggunderlag. Tog inte med mig mitt upplåsbara i hopp om att det skulle finnas sängplatser.

Dagen började med ett seminarium på Geovetenskapens hus, Stockholms universitet. Jag var delaktig i ett seminarium om naturolyckor, klimatanpassning, risk och sårbarhetsanalys.

Jag fick äran att prata om räddningstjänstens arbete om naturolyckor och jag gjorde en prezi presentation som föreläsning, dvs två flugor i en smäll, nya presenation och ny gör mig presentationsteknik. Efter seminariumet så blev vi bjuda på lunch som tack på ett mycket trevligt ställe i närheten. Skyndade därefter hem, ut med Dimma och sen vidare ner till Lindvreten för att påbörja min intro till ledningsnivå tre och stabsbefäl. Fick stränga order hemifrån att jag max fick vara där till kl 16:30

Hemma blev jag uppmött av en glad D, P och A. Efter att jag hunnit landa så bestämde de andra att de ville gå till chokladfabriken, tror ni att jag kan säga nej til det? Ähh nej…. Snabbt ut med D så hon skulle kunna hålla sig och därefter buss tre till Chokladfabriken på Söder. Vi tog alla en varmchoklad mmmmm + en pralin (lakrits så klart) sen hem igen.

L var hos en kompis så vi gicvk för att hämta henne, väl där så vill hon stanna och sova över åh det var bara att säga ok. Hemma blev det disco dans med A, super kul!!!

NU Zzzzzzzz, i morgon ska vi förhoppningsvis ut i skogen om inte nattens planerade snöstorm förhindrar framkomsten.

Efter en julledighet som kanske inte blev helt enligt planerna (dvs ingen skidåkning) och fortfarande ont i halsen så är det skönt att vara tillbaka i stan. Bonusarna är hos sin mamma så jag får några njutar kvällar med P för mig själv. I och med att halsen inte är som det ska och den uteblivna träningen senaste sju dagarna så har jag ett stort behov att röra på mig så P tog med mig på en två timmars promenad runt stan. Först Götgatan till Slussen, därefter längs med Skeppsbron, Stallgatan och Strandvägen. Därefter svängde vi in på Narvavägen förbi Karlaplan inpå Karlavägen till Humlegården.  Vid Humlegården började det regna (åh om det ändå kunde snöa) Dimma fick tok ryck och sprang omkring och var lycklig om tassarna.
Sen tog vi Norrlandsgatan till Kungsträdgården och genom Gamla Stan tillbaka till söder, Götgatan och hem. Härligt!
Sen så fixar P en lyxig räkmacka och jag ser på Vasa.

Lugnet sänker sig hemma, det är så tyst när de små inte är där. Dimma livar upp med sitt pipande gossedjur som hon fick i julklapp. P läser sin julklapp om Zlatan. Den finaste julklappen vi fixat i år gick till P:s mamma och pappa. Vi gjorde en fotobok i storformat med flest bilder ifrån deras sommarställe tillsammans med bonusarna och deras kusiner. Helt fantastiskt bra blev den, kan varmt rekommendera ideen. Dock tar det lite tid, fem timmar tog det för mig att snickra ihop boken och jag hade gärna gjort en per år för oss själva, fast då i lite mindre format.

Nu ska jag diska undan och också ta fram en bok och njuta…