För mig är det helt otroligt och mycket osannolikt att det skulle bli så här. Vi, Brandkåren Attunda kommer att få en ung (lika gammal som mig) kvinna som brandchef som heter Ida Texell, tidigare stf räddningschef/operativ chef på Räddningsstjänsten Syd. När jag fick reda på det så förgyllde det verkligen min dag. Såklart så betyder det inte guld och gröna skogar, att allt kommer att förändras osv. Jag tror inte att det kommer att påverka särskilt mycket på kortsikt men på långsikt så är det helt fantastiskt. Jag tror att det kanske bara finns en eller två kvinnor som brandchefer sen tidigare så sannolikheten för att det skulle bli en kvinna var minimal. Det kändes ungefär lika sannolikt som att Storstockholms brandförsvar helt plötsligt skulle få en kvinna som styrkeledare, yttre befäl eller vakthavande brandingenjör eller varför inte som brandchef.
Ida jag hoppas verkligen att du kommer att trivas i Stockholms området och jag vet att det är många med mig som är lika glada!
Sen att jag också kommer att få en närmaste chef som är kvinna är också helt fantastiskt, Susanne Veijalainen heter hon och hon har ej räddningstjänstbakgrund vilket betyder att hon kommer in med lite nya fräscha ögon.
Ibland så trillar man över något som man inte visste att man visste att man behövde som uppslukar en helt. Igår var det utförsäljning i en butik som ska upphöra och då kunde jag inte låta blir att köpa denna iPod shuffle. Nu har jag lyssnat på flera podcast däribland Lofsans om mammakroppen, Träningsglädjes nya podcast som rekommenderade mig till Inner strength. Så nu har jag att göra 
Jag önskar så att jag kunde dela på mig för jag skulle vilja kunna göra allt. Allt som jag önskade men tiden räcker inte till och det blir prioriteringar. Det är självklart inga tråkiga val men det finns en litet gnag som längtar någon annanstans. I morgon ska vi börja renoveringen av vår lägenhet med att riva en vägg. Samtidigt pågår en löpartävling i Täby (TEC, Täby extreme challange) där några av mina nyfunna fantastiska löpartjejkompisar kommer att finnas samlade.
När jag googlade på Barbro Nilsson som ska springa TEC i morgon och tydligen ägg en riktig ultrastenkvinna hittade jag en annan sida med några som ska vandra mellan Kalmar till Varberg! Hur kul lät inte det!
Och sen så längtar jag hela tiden ut i skogen och naturen. Vill prova vårt nya Hillebergs tält och få tid att springa långpass på sörmlandsleden. (jag har aldrig varit med att snön har legat kvar så mycket nu i april)
Självklart vill jag jobba där jag har fantastiskt roliga projekt på G som jag kommer behöva göra tidseffektivt så det hins med.
Sen så vill jag till mitt drömresemål Vancouver, längtar!
Jag körde ett stenhårt längdskidpass i slutet av december där syftet var att köra skiten ur mig och jag satsade så jag trillade några gånger. Inget märkvärdigt.
På natten vaknar jag av en smärta i bröstet på vänster sida. Har svårt att somna om och kan inte ligga på vänster sida. Dagen därpå åker vi hundspann. Jag kör inget utan låter P stå för allt det roliga. Det gör ont när jag tar djupa andetag. Funderar på vad det kan vara, om jag kan ha knäckt något revben eller nått. Jag bestämmer mig i alla fall för att kolla upp lite och ringer sjukvårdsupplysningen som definitivt tycker att jag ska kolla upp det. Ringer lokala vårdcentralen för en tid och de hänvisar mig till akuten på södersjukhuset. Har jag lust att sätta mig på akuten på södersjukhuset så är svaret nej. Så jag avvaktar lite. Smärtan avtar och jag börjat träna igen. Jag har fortfarande en viss obehagskänsla, vågar inte pressa hjärtat med allt för höga pulser men försöker känns in kroppen. Obehagskänslan försvinner inte, kör öppet spår och tar det lugnare än planerat.
Sen så har jag varit förkyld, trött och sliten, så ingen träning på en månad, dock fortfarande obehagskänsla. Med andras ord dax att kolla upp.
Så idag har jag varit hos doktorn och blivit kollad och fått göra arbets-EKG. Jag hade några dubbelslag (hade jag inte förra gången) vid vilo-EKG men arbets-EKGt såg fint ut. Klarade 225W vilket var snäppet bättre än förra gången (trots att jag varit sjuk!)
Antagligen säger doktorn att det måste röra sig om något muskulärt som inte beror på hjärtat så jag fick tillåtelse att maxa pulsen (hej backträning och intervaller) igen. Så skönt och jag känner mig verkligen lätt om hjärtat nu.
De som känner mig vet att jag är barnsligt förtjust i kokböcker och jag tycker at det är kul att prova olika sätt att äta. Jag har provat allt ifrån de båda ytterligheterna LCHF till raw food. Idag var jag tackvare Tjejmarathon på ett föredrag om kost vid långlopp och det var en del tänkvärt som jag inte tagit till mig tidigare som jag får fundera lite på. När jag kom hem och efter att jag gått ut med Dimma vår hund gjorde jag färskpressad rödbetsjuice (föredrar egentligen polkagris rödbetan) som inspiration efter föredraget.
Dimma åt för övrigt upp rödbetsresterna resterna.
Jag har haft en tung period. Min mormor har dött och jag var på begravning. Sen var det som om kroppen gav efter för förkylningsbakterierna eller virus eller vad det nu var och överbemannade mig.
Jag blev för sjuk för att träna och motivation var på lägsta nivå. Till råga på allt hade jag sönder min glasögon som jag hjälpligt kunde hålla ihop tejpade. De är få som sett mig i glasögon för jag avskyr det och nu måste jag köpa nya. Suck.
Den tid jag har haft över har jag försökt använda till att hämta kraft som jag gör bäst genom att få vara ute i naturen. Och denna vecka har jag äntligen varit ute och sprungit. Två tillfällen blev det på isig väg runt Årstaviken.
Det sägs ju också att man inte ska slösa energi på något i förskott. Men jag har två krämpor som bekymrar mig, som jag måste ta reda på vad det är, som jag skjutit upp men som jag nu ska se till och få det undersökt så jag kan sluta fundera på det. När det är klart ska jag unna mig en behandling på Oikos. Jag har aldrig fått en så skön behandling som där.
Men det är bättre att tänka på den härliga våren som nu väntar. Jag har skrivit lite om våra senaste äventyr på min andra blogg easyadventures. Här kommer en bild då jag sitter och njuter i solen mot en stenmur vid stadshuset.
Det finns många självklara saker som man tänker på inför vasaloppet såsom att ha bra vallade skidor och att ha åkt tillräckligt många mil/timmar. Det finns kanske en del saker som glöms bort eller som man inte tänker på inledningsvis. Här kommer i alla fall mina 10 bästa tips för hur vasaloppet ska bli en så trevlig upplevelse som möjligt inför, under och efter loppet:
- Du behöver ha en accepterande familj som inte har någonting emot att det försvinner extra många timmar i samband med träning inför loppet.
- Fri från skador och sjukdomar. Boosta dig själv med vitaminer och vatten så att du håller dig frisk innan loppet. Överträna inte så att du blir skadad utan träna allsidigt
- Boka ett bra boende samt ordna skjuts. Bäst är att bo i Sälen för då sparar du restid på morgonen och kan stå på startlinjen i god tid.
- Ha ordentligt med överdragskläder vid starten medans du väntar, du kommer dock garanterat bli varm vid första backen…
- Backträning. Det blir ett ooops om man har missat backträningen innan man kommer till vasaloppsspåren och ser alla nedförsbackar. Många trillar och det är ett under i mina ögon att fler inte gör illa sig. Du tjänar också mycket tid om du kan stå på i backarna och samtidigt kan göra spårbyten om det skulle vara någon som trillar framför dig. Ta det lugnt i backarna om det inte är så att du kan byta spår.
- Mattermos, ett av mina bästa köp. Även om du nu äter Enervit eller som jag Perpetuem så kommer det kännas som ett hål i magen när du kommer till Evertsberg. Om du har supportrar på sidan se till att dom tar med sig lite mat till dig. Det kommer att göra resten av resan skönare om du lägger 5-10 min på att äta.
- Ombyte. Ha med ett par tunnare handskar och ett pannband om det ser ut att bli finare väder på eftermiddagen. Kan även vara skönt att byta de svettiga handskarna om det är kallt.
- Supportrar är verkligen skönt att ha med sig (obs, de får dock ej vara ömkande…) de ger dig energi att fortsätta samt att de kan ha ombyte med sig till dig och ta hand om blöta saker.
- Attityd. Det är ingen ide att stressa under loppet och varför skulle du göra det egentligen? Är du inte expert på skidspårsbyten så förlorar du mer tid av att byta och att trängas i de snabbare spåren. Vill du ha en snabb tid så skulle du ha valt öppet spår på måndagen och sett till att stått bland de som är längst fram. Etappindela loppet funkar alldeles utmärkt med de olika kontrollerna, de små blå kilometer skyltarna blir ens bästa vän.
- Energi när du går i mål. Det är riktigt smidigt när du går i mål med att funktionärer har koll på dina skidor, bussar som går till överdragskläderna och duschar. MEN du kommer att få gå från uthämtningen av överdragskläderna till duscharna och det kommer att vara trångt. Så se till att ha med dig eller få av dina supportrar efter målgång lite energi så att du orkar gå de 300 metrarna till duscharna utan att de ska bli en plåga.
Lycka till i morgon ni som åker, jag tänker gotta mig framför tv.
Man vill ju gärna ha så bra förutsättningar som möjligt inföIr en så stor fysisk ansträngning som vasaloppet-öppet spår men det känns inte riktigt som jag fick det. Jag hade en helg innan som kändes riktigt bra men två helger innan så åkte jag sista planerade långpasset och då fick jag riktigt ont i handleden. Sen så fick jag förkylningskänsla i kroppen som höll i sig och dagen innan öppet spår så var det 50/50 om jag skulle ställa upp eller inte. Men på tävlingsmorgon kände jag mig bättre. Vi (jag, min svägerska och en kompis som också skulle åka och bodde med oss) åkte så vi var vid starten strax efter sex och det var i sista stund för att kunna lägga skidorna i spåret utan att få köa för att komma till ett spår.
Det var riktigt kallt att stå och vänta. Fingrarna och tårna var stelfrusna men de skulle snabbt bli varma första backen.
Vid starten så åkte mina vänner före eftersom jag ville ta det lugnt och det gäller att vara expert på skidspårbyten om man vill komma fort fram. Det är inte heller någon idé att stressa eftersom det är så trångt i spåren. Det är också ganska intressant att spåren längst till vänster ska vara snabba och de till höger långsamma. Jag höll mig till höger och där var det inte så trångt men det var många som tyckte att de var snabba så i de vänstra spåren vart det riktigt trångt. Sen så kom det en och annan supersnabb i de högra spåren som inte ville trängas i de vänstra och körde skidspårbytes taktiken.
Efter Risberg så blev jag nästan mer omåkt än åkte om eftersom vi startat så tidigt. Det var riktigt slitigt inte mycket njutning trots det fina vädret.
Då blir man glad när man får såna här fina hälsningar i spåret samt att man har supportrar vid spåret. I Evertsberg fick jag mat i en mattermos och det var välbehövligt med den energin. Annars så klarade jag mot med Perpetum, blåbärssoppa och några brödbullar vid kontrollerna.
Mål äntligen, inga större smärtor men lite sliten i kroppen. Så skönt!!!
Det blir nog inte mer längdskidor i år, min andra säsong och mitt andra Öppet spår. Åkte två timmar bättre än förra gången. Riktigt bra.
Om det gör ont i handleden när jag lyfter en stekpanna med vänsterhanden hur bra är det egentligen. Förra veckans långpass resulterade i att jag fick ont i handleden de sista tre kilometrarna utan anledning. Höger knä och höger armbåge son jag haft känningar i gjorde inte ett ljud ifrån sig (lite i armbågen hmm) smärtan i handleden har fortsatt och jag har valt att inte åka längdskidor. Nu är det drygt en vecka kvar. Jag vill åka men det är kanske dumt. Svårt val helt enkelt…..
Jag tror inte någon annan fysisk aktivitet ger mig samma känsla, jo kanske klättringen då det begav sig. Det måste vara att hela kroppen får arbeta och jag känner mig så stark (nä jag är inte särskilt snabb). De senaste längdskidpassen har kroppen känts helt lyrisk och jag tror att tekniken har kommit lite på plats och jag bara stakar och stakar och det är så skönt.
Ändå så är det inte smärtfritt. Tid är en bristvara. Det är kontinuerligt prioriteringar och en stress om att hinna åka. Det är ju inte så att jag har lust att lämna min hund hemma på kvällen själv när hon är understimulerad eller att jag har lust att springa en timme på kvällen med henne efter att jag kört skiten ur mig i längdspåret. Så skidåkningen får helt enkelt bli när hon inte blir så påverkad.
För övrigt så avskyr jag det här vädret…. Inte så konstigt va?
