I födelsedagspresent av mig fick P ett Taste Stockholm kort. Vilken bra idé eller hur, nu kan han bjuda mig på restaurangbesök lite billigare, haha.

På alla hjärtans dag fick han i alla fall bjuda mig på middag på Restaurang Undici. Vi hade bokat tid till klockan 20 och var där 10 minuter innan. Vi fick snabbt ett bord och miljön var mycket trevlig, det fanns mycket gott och välja mellan och de hade ett special alla hjärtans dag 3-rätters meny. Den såg mycket god ut men jag var sugen på fisk och P var sugen på ren så vi valde varsin varmrätt i stället.

Därefter fick vi vår dricka och sen en korg med några småskivor surdegsbröd, några sånna där pinnar till bröd samt lite knäckebröd.

Sen fick vi vänta….

och vänta…..

och vänta….

och vänta lite till

och det har gått 30 minuter och alla andra har fått mat

och vänta lite till, kockarna jobbar för fullt där inne i köket ser man

och vänta lite till…. sitter och fryser

och vänta lite till… servitörerna chattar men några som vi tror är stamgäster…

Efter en timme frågar P lite försynt om inte vår mat är klar snart och får till svar att det är nästa rätt som görs och till slut får vi vår mat och då har vi nästan ätit upp allt bröd i korgen.

Under tiden vi äter börjar börjar det dra riktigt kallt och cigarettröklukt kommer in i restaurangen. Jag behöver ta på mig vinterjackan för att inte sitta och huttra och då har jag ändå tröjja på mig.

Maten smakar bra men det är knappast en njutning att äta.

När vi ätit upp ber vi direkt om notan och beger oss hem, tror inte att vi bekyrmar oss om att gå dit något mer…

Så här glad kan jag se ut på alla hjärtans dag, trots väntan på mat.

Tur att man har en hund som får ut en mellan jobben…

Dagen började med frukost på Östermalm med V och T. Ett sätt att hinna träffas när livet är hektiskt i övrigt.
Eftersom jag ska jobba natt idag och därmed ledig på dagen njöt Dimma och jag av snön på vägen hem. Vi råkade passera Ordning och reda på Götgatsbacken och de råkade ha 50% rabatt…. jag älskar anteckningsböcker så jag köpte två till mig och sen ska A och L få en varsin i alla hjärtans dag present.

Gårdagens Nemi i DN <3 Dimma
”En del av själen slumrar tills man har älskat ett djur” – Anatole France

Det här är första gången idag som jag sätter mig ner och igår var det inte mycket bättre. Jag har påbörjar min intro till operativ chef/stabsbefäl och Yttre chef/insatschef  och var i LIndvreten för tredje gången. Idag pratade jag och min handledare om skillnader och likheter i våra organisationer tillsammans med organisationen för ledning vid olyckor. Vi påbörjade även att gå igenom de de gemensamma ledningsdokumenten. Lindvreten fick besök och jag hade tyvärr inte mina blå kläder på mig, kände min inte helt bekväm att sitta där civil klädd.. Ursäkten som jag har är att jag helt enkelt inte har så många blå ombyten och det är lite bökigt att transportera fram och till baka med pendeltåg och t-bana. Nu igår fick jag i alla fall äntligen två nya piketröjjor och en tröjja att ha över i storlek XXS, wow, de passar…

Vid lunch, hem ut med vovven, fixade lite hemma och sen t-bana och bussen till Väsby för att jobba natt. Min larmmagnet verkar ha minskat för jag har inte haft något på länge nu, ta i trä, pepper, pepapr. Jag har dock inte vågat träna på ett tag för det är alltid då jag har fått larmen så det är min sätt att förebygga för dagen. Skämt åsido det kändes inte riktigt som att jag hann med  och träna.

Sen idag på morgonen snabb avlösning och sen bussen till Rådmansgatan, tunnelbana till hötorget och sen buss 1 till Tekniska nämndhuset på Kungsholmen för lite nya BBR genomgång med Brandbefälsförening. Mycket bra föredrag med synvinklar från Boverket, konsulten och räddningstjänsten, SUPER! Jag tror att det kan bli bra. Önskar bara att det hade gått att skärpa kraven för bostäder och höjja egendomsskyddet för byggnader i stort. Man kan inte få allt men tänk om boendesprinkler hade varit ett krav i alla nya bostäder. Det hade varit bra!!!

Efter föredraget snabb hem, ringde min frisör som visade sig ha en ledig tid en timma senare så det var bara att slänga i sig lunchen, ut med vovven och sen tid. Klippte nog av en hel del hår, skönt och det är så könt att få håret tvättat av någon annan samtidigt som man sitter i en massagestol mmm.

Sen så klart tillbaka hem och det är nästan hemskt att göra det när man är så fin i håret men jag stack ut på mitt femte marathon träningspass där fartled stor på programmet. Jag började med 10 minuters uppvärmning för sen 2 minuter i så snabbt tempo jag pallar för en minuts långsam löpning gånger 10. Därefter nedvarvning i (slarv) fem minuter. Väl hemma så har A kommit hem och sitter framför datorn, jag fixar mellanmål  och går ner och handlar, tillbaka är L också hemma med kompis och då är det bara att sätta igång med matlagningen (kan tillägga att min P jobbar natt så då är det jag som står för servicen) lax, potatismos med örtsås blev det en favorit som jag tycker är bra för dom. L och hennes kompis gick ut med Dimme en sväng med en massa hundgodis i fickan. Lite nervös blev jag och då mest utifall det kommer andra stora okopplade inte så trevliga hundar fram och ska hälsa, hmm. De kom in utan några konstigheter och jag lovade glass till efterrätt. Gissa om jag bli populär då…

L och hennes kompis vill därefter tillverka tvålar från något födelsedagskit som hon fått. Självklart så behövde en vuxen vara inblandad så det var bara till att hjälpa till. Jag tycker att det är kul och pyssla men det blir inte så mycket annat gjort (vika tvätt, packa ner friluftsakerna som ligger framme, bära ner julsakerna etc.) Kompisens pappa kommer och hämtar och då ska L och jag helt plötsligt träna. L har börjat i Cheerleading och det ville hon visa hur de tränar styka där, så hon körde hårt med mig i 16 minuter och det var ganska länge sen någon sa upp – ner samtidigt som jag gör armhävningar, hahaha. Kul var det och jag sa att det där får vi göra om nästa torsdag så det blir intressant att se. Sen så fortsatte servicen med kvällsmacka, L kollade lite på min dator för att senkrypa ner som ett ljus och lägga sig och då har redan A lagt sig av sig själv… What vad har hänt???!

Jag fortsätter med att gå ut med Dimma på hennes sista promenad och nu så är jag själv här framför datorn och ska släcka lampan alldeles strax…

Idag har jag haft bonusarna för mig själv och kört hela servicen. Först lämna L på prova på Cheerleading under tiden klättring med A + en kompis sen hem och fixa Linas favvo pannkakor och nu har de hur snälla som helst gått och lagt sig vid nio. Min bror skickade mig en länk till en person som läst en bok om andra ekvationer när det gäller känslor intressant. Själv har jag funderat lite på motivation och vad som händer om man inte får någon glädje när man anstränger sig.

Om formeln för lycka är  vad är då motsatsen. Är det då det blir en burnout?
Vad händer när man inte får tillbaka lika mycket glädje trots ansträngningen antingen på sitt jobb eller i sin relation.

I boken ”Myten om moroten av författarna” Stefan Boethius och Martin Edin menar de att människor måste finna sin inre motivation till att göra ett bra jobb. Det finns både yttre och inre motivationsfaktorer. Yttre faktorer är t.ex morot – högre lön eller piska – bestraffning. Genom att använda morot eller piska uppnås resultat i ett kortsiktigt perspektiv men om det inte finns någon morot så försvinner motivationen för att fortsätta framåt och utveckla.

De inre drivkrafterna är däremot grunden för ett mer hållbart och ärligt engagemang. De som känner lycka i det dom gör, de som har roligt på sin arbetsplats och vill göra bra ifrån sig har ett bättre utgångsläge än de som lockas av lön eller hotas av straff.

Jag kan tänka mig att många inom vårdyrken och de som drivs av att hjälpa människor har denna inre drivkraft. Jag tror också att dessa människor ligger i en större riskzon att bränna ut sig. Inom räddningstjänsten så tror jag att de flesta börjar med en mycket hög inre motivation av att hjälpa andra människor, kanske lite av en hjälte känsla (jag tror inte direkt att det är för lönen som man börjar jobba som brandman). Sen så har de funnits möjlighet att ha ett extra knäck där lite pengar kan komma in vid sidan om och det har väl varit en lyxig möjlighet (jag tror inte sjukvårdspersonal orkar gå till ett annat jobb efter att de har jobbat natt).

Rollen och förutsättningen att arbeta som brandman håller på och förändras på gott och ont. Och det är väl bra om saker förändras och utveckling sker. Det som inte är bra är om glädjen försvinner i och med förändringar eller för att det blir för mycket stress och press, då försvinner själva anledningen att anstränga sig och det blir en burnout.

Hur ska förändringen gå till så att hjälte/hjältinne statusen finns kvar. Bara för att det tillkommer andra arbetsuppgifter så försvinner inte andra. För när det väl skiter sig ordentligt då behövs det hjältar/hjältinnor som kan sin sak och gör ett bra jobb.

 Denna helg slutar för mig idag, jag har jobbat fredag natt och söndag dygn, inget allvarligt hände.

Lördagen åkte vi på utflykt till P:s syster. P och Dimma kom med pendeln till Rotebro och jag plockade upp dom där på morgonen.  P:s syster har precis fyllt år och vi firade henne med att gå en vandringsled mellan Karlskoga och Lunedet. Enligt info på nätet så är streckan 13 km, konstigt nog visade endomondo på mobilen att sträckan var 18 km. Kan det stämma.

Dimma och jag

P och hans syster + D så klart

Små frusna kantareller

Idag provade jag endomondo för att kolla hur bra den mäter streckor genom att gå lilla varvet runt Årstaviken, via skanstron och Årstabron, 7,4 km blev det med start från Ringvägen. Det kan nog stämma. Det är vackert att se ut över Liljeholmen, Hornstull och de små kolonistugorna.

Utsikt från Årstabron

På morgonen idag var jag även hos bonusbarnens mamma som är tandhygienist och fick tänderna rena. Det är inte den super skönaste behandlingen men jag tror att det är väl invisterade pengar. Tänderna är viktiga att ta hand om. Jag har inte heller något problem med att gå till mina bonusbarns mamma eller om man vill säga min sambos ex. Deras relation fungerar ok och det är bonusarnas bästa det handlar om, det tycker jag är bra. Att jag har en bra relation till deras mamma tycker jag också är viktigt.

Jag kan väl tillägga att tandläkare är inte det yrke som jag har störst förtroende för men det känns bra. Visste ni för övrigt att ni får statligt tandvårdsbidrag, varför inte göra en översyn av era tänder, jag rekommenderar det och jag rekommenderar tandläkarhuset i Bromma, Äppelviken, mycket proffsiga!

Vet du hur du gör om du kommer först fram på en trafikolycka. Tiden innan räddningstjänsten är på plats kan vara avgörande för om personen överlever eller ej och du kan göra skillnaden.
Brandkåren Attunda har tagit fram denna isskrapa som stöd.

Kör försiktigt! Du har en dyrbar last… dig själv och dina passagerare!

Med magproblem och halsont är det inte lätt att hålla humöret uppe. Tillfället som fanns att åka skidor försvann och kvar finns bara halsontet och längtan. Nu efter en dryg vecka så borde jag kanske gå och kolla upp det men det käns inte som sist jag hade bakterier i halsen. Första året som bonusmamma hade jag halsfluss tre ggr och jag hade aldrig haft det tidigare, tack dagisbakterierna för det.

I stället så har jag passat på att läsa denna bok om skidåkning, Kroppens geni av Sverker Sörlin. Den handlar om Marit Björgen och Petter Northugs bakgrund. Intressant läsning men lite inveklad. Mycket av den norska skidtraditionen kommer ifrån skogshuggarna. Den beskriver faktiskt också att kvinnorna inte hade lika stora möjligheter som männen att tävla i längdskidor, förvånande. En annan sak jag reagerade på är att det står att Petter Northug tjänar dubbelt så mycket ( år 2010 tro jag det var) som Marit Björgen trots att Marit har vunnit mer. Det handlar så klart om sponsor pengar men varför får Petter fler sponsorer. Varför är inte en skiddrottning lika mycket värd som en skidkung? Är det på grund av hans attityd eller kan det vara så för att han är man? Nej jag vill verkligen inte tro att det är så…  

Charlotte Kalla med sitt leende borde väl tjäna minst lika mycket som Hellner kan jag tycka och hoppas.

Jag längtar till lite snö och att jag känner mig hel. Fram med lite energi – valla skidorna och sen visualiera mig själv som Marit, åhhh längtar. 

Sambon har tänkt att se junior VM finalen i hockey i natt, det hade jag faktiskt också kunnat tänkt mig om det inte hade varit för att det börjar kl 02:00…   Då tänker i alla fall jag Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Liksom bakfyllan har en dålig eftersmak efter en hård natt, lika dålig smak i mun får jag efter allt efterlämnat skräp som återstår efter helgens fyrverkerifirande.

Som hundägare, naturvän och friluftsnörd vänder det sig i magen på mig när jag ser allt detta vart jag än går någonstans på hundpromenaderna. Jag antar att de som städar parkerna inter hinner med allt direkt.

En liten glasflaska som borde vara lättare att ta med sig hem än att bära dit men som ändå lämnas kvar, lämnas kvar för att senare slås sönder av en annan person som sprider glas omkring sig för alla djur att trampa på och skära sönder sina tassar.

Fast i och för sig det är värre på stan där jag hela tiden får ha framförhållning när jag är ute och går med D så att hon inte ska gå rakt igenom en skärvhög.

Något gladare blir jag av minnet då jag själv gick och plockade raketpinnar när jag var liten och igår läste jag att min brorson också plockat raketpinnar men att de därefter gick och slängde dom, bra gjort!

Sen så går mina tankar idag till en 53 årig funktionshindrad person och hans familj som idag omkom i en lägenhetsbrand. Idag finns det inget högre lagkrav på ett eget boende än att det ska finnas en brandvarnare. Vad hjälper en brandvarnare när personen inte själv kan sätta sig i säkerhet.
Det är oftast de som inte klarar av att bädda sängen som dör vid bränder (inga vetenskapliga bevis). Vanligtvis klarar sig en vanlig frisk Svensson eller Eriksson för den delen från att omkomma just för att de kan sätta sig i säkerhet själva.

Det är just så brandskyddet är uppbyggt – kunna sätta sig i säkerhet själv. Men de som blir gamla eller sjuka och funktionshindrade och fortfarande bor hemma hur säkra är deras boenden. Lägg sen till alkohol och rökning så ökar sannolikheten drastiskt, usch! Är det de anhöriga som ska höjja brandskyddet, som ska installera en spisvakt hos mormor 92 år, eller plocka bort syntetkläderna som antänds så lätt, eller gamla gubben som gärna tar sig en rökare eller två han kanske borde ha en boendesprinkler. Ska ansvaret verkligen ligga på de anhöriga som tror att eftersom det inte finns något högre lagkrav så är det gott nog. Jag tycker inte det, men jag tror inte heller att det är så lätt att förändra… suck.